Lite från förra kapitlet...

Planet störtade. Med sådan kraft att jag slår i huvudet i sätet framför och allting svartnar.

3 gånger studsar det på marken innan det tillslut blir tyst. Det hade landat. 

Men snart blev det panik igen. 

-FIIIIREEEE! skriker någon. 

Alla springer ut i panik. 

Niall springer med Sofie i famnen. 

Men det som möter han utanför flygplanet är väl inte vad man förväntat sig...

Kapitel 13 

Nialls perspektiv 

Mina ögon möts av en stor strand,full med palmer och kristall klart vatten vid strandkanten. 

Killarna har slagit sig ner och pratar med några andra. 

Alla har allfall klarat sig,bara en del skrapsår. 

-niall?,säger sofie med mumlig röst. 

Hon kollar upp på mig med sina vackra ögon. 

-Yes,svarar jag och ler. 

Hon ler tillbaka till mig. 

Med sofie i min famn går jag till killarna och slår mig ner. 

-Omg i am so glad that everyone are alive,louis ser riktigt glad ut trots allt som hänt. 

Jag själv kan inte fatta att vi faktiskt varit med om en flygkrasch,det fick mig att tänka på Sofie. 

Hon hade ett sår i pannan. Och var var vi? Vad skulle vi göra? 

-How feel you? Do it hurts? Zayn kollar på sofies panna och gör en orolig min. 

-Yeah it's okay only a little scrap. Nothing more.,svarar hon lugnt. 

-But what are we going to do?,harry reser sig upp så alla ska få hans uppmärksamhet. 

Efter en stund av tystnad tar tillslut en kille insiativet och reser sig upp. 

-Someone who have an mobile or telephone or something like that?,säger han och kollar ut på alla.

Jag letar i min ficka och tar fram min mobil. 

-Oh I have,ropar jag.

-We need to call S.O.S,fortsätter han och tar tag i min mobil.

Han står och pillar med den tills han kollar upp på oss andra med ett riktigt oroligt ansiktutryck.

-It's no coverage here,säger han och sänker rösten. 

Sofies perspektiv

Efter han uttalat det där ordet,ingen täckning. 

Kände jag paniken komma. 

Vi var på en ö,i antagligen indiska ocenanen. Och det fanns ingen täckning. Vi kunde inte kalla på hjälp. 

Och flygvärdinnan och kaptenen hade ju inte heller något annat alternativ. 

Planet var i lågor,det låg där på stranden. 

Allting hade bara gått så fort. 

Jag tänkte lite tills jag kom på en sak. Vi måste ju allfall veta vart vi är.

-But do someone know were we are? ,säger jag och känner allas blickar riktas mot mig. 

En kvinna med långt brunt hår och fräknig hud kollar mot mig.

-I think we are on an island in the indian ocean...svarar hon och alla tystnar. 

Liams perspektiv

Nu var allting bara kaos,vi skulle behöva en räddare i nöden. Men just nu fanns det ingen sådan. 

Jag brukade vara den som visste allting och kunde hjälpa till men just nu hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Inte ens Paul visste vad som skulle hända. Han såg så hjällös ut när han satt där på stranden och lyssnade på de som hade något att säga. 

Men det viktigaste nu var att vi kom på något att göra. 

Vi var ändå kanske 20 stycken passagerare på planet så vi borde komma på något. 

-I think everyone need to calm down and think about what we should do. 

Think positive everyone are alive and that's the thing who is most important right now,sa jag och alla nickade. 

-It's late and it going to be darker outside soon,so we need somewere to sleep,sa harry. 

Han hade rätt. Vi behövde någon stans att sova,alla var ju oskadda och det behövde sömn. 

Och vi visste ju vart vi var. Så om vi skulle få några timmars sömn så kunde vi tänka bättre på vad vi skulle ta oss till senare. 

-Yeah harry has right!,svarade jag.

-We need to build a berth so we have a place to sleep tonight,säger en tjej som ser ganska erfaren ut av sådant här. 

-I have been involded in scouting so i know what to do in these situations,fortsätter hon. 

Jag kollar ut på alla,de ser mycket mer lättade ut. Det gör mig bättre till mods.

-Yeah lets go! We need to find some material!,säger tjejen.

-Come after me!,fortsätter hon. 

Hon gick mot en stor skog som låg bakom oss,en jungel var det nog. 

Jag gick med snabba steg till killarna och vi alla gick efter hon in i jungeln. 

Nu var det bara att hitta lite material till en sovplats,men jungeln skrämde mig,så stort och främmande. 

Men allting skulle bli bra,det intalade jag mig själv...

Nu kom ett till kapitel ut! Vad duktigt jag känner mig,haha inteeee... 

Men nu vet jag allfall hur jag ska skriva,det gäller bara att få till det bra,vilket inte jag är så bra på! 

aja det är ändå min först fanfic så övning ger färdighet! 

Vad kommer hända nu då? Kommer dom komma på något sätt att få kontakt med någon som kan hjälpa dom därifrån? Kommer det hända något under natten? Det kommer i nästa kapitel! hehe :)) 

Blixtrar från alla möjliga håll föll ner från himlen.

Planet fylldes av panikfyllda röster. 

Jag var riktigt rädd.

Ett brus från högtalaren hördes.

-sit down on your seat and don't panic.but we need to make an emergency landing immediatley.

Planet fylldes ännu en gång av panik,och jag försökte se Niall där i mörkret.

Jag hann precis ta tag i hans innan planet helt oförberett tog vändning rakt ner. 

Jag pressades fram med mitt huvud mot sätet framför,jag tänkte för mig själv att detta måste gå bra...

Kapitel 12

En riktig kraft drog mitt huvud mot sätet där framför. 

Mitt huvud dunkade. Jag hade fått en rejäl smäll.

Jag kunde inte tänka,allting bara tog stopp. 

En rejäl smäll hördes och planet nuddade något som antagligen var marken. 

Jag fick räknat till 3 studs,tills planet tillslut stannade utan förvarning. 

Mitt huvud slog i sätet framför igen,denna gången mycket hårdare.

Mina ögon slocknade och jag kunde inte längre tänka,allting blev svart...

Nialls perspektiv

Planet hade landat,eller landat var väl fel ord att använda. 

Jag hade haft stängt mina ögon under hela störten.

Tyst var det,inte ett ända ljud hördes.

Det gjorde mig riktigt rädd.

Men jag levde,frågan var bara hur de andra mådde.

Det var mörkt så jag kunde inte se Sofie i sätet brevid mig,men jag kunde avskilja hennes profil i mörkret.

-Sofie?,sa jag och lutade mig mot henne.

Men jag fick inget svar. 

Jag puttade på hennes axel men hon rörde sig inte. 

Panikslaget kollade jag bak på sätet bakom mig.

-Zayn,Louis,Harry,Liam?!!!,skrek jag panikslaget.

Jag kunde höra Zayns röst. 

Vilken lättnad.

-Yes,svarade zayn med en låg röst.

Jag var förvirrad,var var vi? och jag kunde inte se något. 

Något som behövdes var ljus.

Jag kände på min jackficka. min mobil. herregud varför hade jag inte tänkt på det innan. 

Med snabba händer drog jag fram mobilen ur fickan och displayen lyste upp en stor del av planet. 

Jag kollade mot sofie,hennes vackra ansikte täcktes av ett stort sår i pannan,hon hade antagligen slagit i huvudet i sätet framför. 

Jag greps av panik ännu en gång,hon hade nog svimmat.

Ljuset från mobilen drogs bak till zayn,louis,liam och harry. 

Alla kollade förvånat på mig,dom alla såg omtumlade ut men klarnade till av ljuset. 

-What has happend?,sa louis förvånat. Antagligen hade han svimmat när planet kraschat.

Jag förklarade att flygplanet störtlandat och att det nu landat någonstans som jag inte har någon aning om.

Mer och mer röster hördes i planet.

Men allting avbröts av ett högt och gällt skrik som kom från något säte längre fram.

-FIRRREEEE!

Det blev panik,skrik hördes i planet och människorna i planet reste sig upp hastigt trots skador de fått från kraschen.

Alla sprang mot vad som verkade, en utgång där bak i planet.

Jag kom upp på fötter och lutade mig fram mot Sofie,jag tog hennes puls.

Hennes hjärtslag slog som de skulle,då hade hon svimmat.

Jag lyfte upp hon med snabba tag och sprang efter alla andra panikfulla människor.

-RUNNN!!!,skriker Zayn som står framför mig och kollar på mig,det är panik i hans ögon.

Jag springer mot ugången,doften av brandrök drar sig in mot min näsa.

Efter att ha sprungit längst bak i planet så ser jag utgången. 

Massa människor framför mig knöker sig ut snabbt som bara den. 

När utgången är tom tar jag ett stort kliv ut från faran,altså planet.

Men det som möter mig är inte vad jag hade förväntat mig....

Det kom ett till kapitel,nu har skolan börjat igen(ja det var 3 veckor sedan...) så om jag skulle vara ärlig så har jag faktiskt tänkt på att avsluta denna fanfic...Men fick lust att skriva nu!

Så svårt att beskriva en flygkrasch,men jag gjorde mitt bästa.

Kommer helt klart komma upp ett kapitel snart.

Vad är det Niall möts av när han kliver ut från planet med sofie i famnen? 

Vad kommer hända? Kommer alla levande ut? 

Ja det kommer i nästa kapitel! :) 

Hejhej! 

Det är väldigt dålig uppdatering nu som man kanske märker. 

Men jag är på semester vid kusten och har en jättedålig gamal data som är VÄLDIGT seg.

Så jag tänkte säga att det kommer inte komma upp mycket kapiel alls nu.

Sen åker jag till mallorca den 5 augusti.

Så nu vet ni! 

Altså kommer nästa kapitel när det kommer...

Föressten jag tror nog att ni har sett Liam's nya frissa,vad tycker ni om den?

Jag tycker han passar jättebra i den!

Ha en jättebra sommar! :))

//Elin

lite från förra kapitlet...

Vi åkte till flygplatsen med Paul som var så snäll som kunde köra oss. 

När vi kom till flygplatsen så gick vi direkt och letade upp gaten till vårt plan. 

På planet fick jag sitta brevid Niall. En konstig känsla hade jag i magen när han kollade på mig.

Jag kunde nästan drunkna i hans blå ögon,och hans fina leende var helt underbart. 

Jag kände hur hans hand grep tag om min. Jag lyste upp i ett leende och kollade på han.

Han log. 

Men allt bra avbröts av en blixt som slog ner precis brevid planet.Det blev mörkt på planet.Strömmen hade gått.

Planet fylldes av oroliga och rädda röster och viskningar...

Kapitel 11

-The weather was much worst than excepted. And we have now a big decision about what we gonna do.

But we ask everyone to calm down and fasten your seatbelts. That is for your own safety.Thank you.

Det var flyvärdinnan som pratade i högtalarna. Hennes röst var skagig även fast hon försökte låta så lugn som möjligt.

Jag var riktigt rädd,vad skulle hända nu. Killarna bakom pratade med oroliga röster. 

Min blick drogs till Niall som satt brevid mig. Jag kunde urskilja han där i mörkret. 

-Niall What is gonna happend?,viskade jag och höll hans hand i ett hårdare grepp.

-I have no idea,but it's gonna be okay,svarade han med en lugn röst.

Jag försökte att intala mig det han sagt,det är klart allt skulle bli bra,det hade bara blivit strömmavbrott.

Men det kom en till åsknall,det dånade i hela planet. 

Panik fylldes i hela planet. Jag lutade mig mot Nialls axel och slöt mina ögon ett tag.

Det brusade lite från högtalaren och flyvärinnan började prata igen.

-We are over Indian Ocean and would arrive at the airport in about 3 ours...

Hon avbröts av ännu en blixt som slog ner precis brevid planet igen. 

Det brusade i högtalarna och hon fortsatte -sit down on your seat and don't panic.

But we need to make an emergency landing immediatley. 

Hon avslutade och planet blev ännu än gång fylld av panikfulla röster. 

Jag öppnade mina ögon och mitt hjärta slog så snabbt. 

VI skulle nödlanda mitt i indiska oceanen. 

Tänk om vi skulle dö.

Jag kollade bak på killarna där bak. Jag kunde inte se dom men jag hörde dom.

-You guys are amazing and and I hope this gonna be alright,sa jag i panik.

-Yes this is gonna be alright,svarde Louis därbak. 

Jag satte mig riktigt på min stol igen och tog tag i Nialls hand igen. 

-If I die now,I wanna say that I love you,viskade Niall till mig. 

Jag fällde en tår i mörkret. Jag ville bara att allting skulle bli bra. 

-I love you too,svarade jag. 

När jag avslutade min mening så ryckte planet till krafigt och snabbt. 

Jag tog tag i sidan på sätet och höll fast mig hårt. 

Det hördes massa åsk knallar och blixtrar föll ner från himlen från alla möjliga håll. 

Planet lutade kraftigt frammåt och innan jag hunnit tänka alls så störtade det snabbt som tusan,rakt ner.Jag flög fram mot sätet och slog i huvudet i sätet framför. Hela min kropp satt framlutad av kraften i farten. 

Nialls hand höll jag fortfarande ett hårt grepp om jag,Säg att vi klarar landningen nu bara...

Ett till kapitel ute. Ja störtlandningen kanske var väntad,vad vet jag! Hoppas dom klarar landningen nu allafall.

Men vad kommer hända nu,var kommer dom landa? kommer dom klara sig utan skador? Vad kommer hända när dom landat? ja det kommer ni ju få veta snart! :)) haha 

Måste säga att jag är i min stuga och har bara min lilla dator så,det är lite svårare och segare internet och sånt...

Men jag hoppas att jag kan skriva ändå!

lite från förra kapitlet..

-Gooodmorning!Louis väckte oss,idag skulle vi åka till flygplatsen här i London.

Killarna packade ner sina saker och jag fixade mig. 

När alla var klara gick vi ut till bilen där paul stod och väntade. 

Vi satte oss och började åka mot flygplatsen. Ett ovädersmoln var på väg hitåt,men det gjorde inget för vi var på så bra humör ändå.

Kapitel 10

Paul svängde in till flygplatsen och stannade bilen vid en parkeringsplats.

Jag reste mig upp och gick ut ur bilen. 

Louis och Niall stod och lastade ur bagaget till oss andra. 

-Here you are!,sa Niall och gav mig min väska.

-Thanx!,svarade jag och log mot han.

Efter att alla tagit sina väskor sa vi hejdå till Paul och började gå mot flygplatsens ingång. 

På flygplatsen var det ett fåtal personer,berode nog på att det var riktigt tidigt på morgonen tänkte jag. 

Vi checkade in våra väskor och började gå mot planet. 

Harrys Perspektiv

Jag gav min flygbiljett till tanten som stod och tog emot biljetterna. 

Hon gav mig ett stort leende och jag gick in i planet. 

Jag slängde en blick bakåt för att kolla att dom andra var med,och ja minsan dom stod bakom mig.

-So which seat number do we have?,frågade jag och kollade på dom andra. 

-Number 21 and 22.....,svarade Louis. 

Som tur var stod jag redan vid de sätet och hoppade in och satte mig i en av stolarna. 

Louis kom och satte sig brevid mig,jag kollade på han och log. 

Alice och Niall satt i sätet framför och Liam och Zayn bakom oss. 

Perfekt,tänkte jag.Paul brukade alltid ordna så att vi alla får sitta brevid varandra. 

Jag kollade på Niall och Sofie som satt framför oss. Dom satt och småprata,jag antog att dom hade en del att prata om. Men på det sättet Niall kollade på Sofie,tydde på många saker. Han såg nästan förälskad ut. 

Inte konstigt,hennes ögon var så vackra och hennes skratt var underbart. 

Jag kom på mig själv med att sitta och stirra på Sofie,jag hade nog gjort det ett tag. Åh typiskt mig att gilla någon som någon annan känner något för. Jag skulle nog ta ett snack med Niall lite senare. 

-Harry?,frågade louis och kollade på mig. 

-Yeah?,svarade jag och kollade bort från Niall och Sofie. 

-Are you okay?,fortsatte han. 

Jag funderade en stund,skulle jag berätta vad jag tyckte om Sofie för han eller inte. 

Efter en stunds tänkande bestämde jag mig för att vänta med det .

-Yes I'm just Fine!,svarade jag och log mitt stora Harry smile.

Louis log mot mig och vi fortsatte småprata. 

Sofies perspektiv

Det känndes bra att sitta brevid Niall på planet. Vi hade verkligen så mycket att prata om. 

Vi hade ju inte setts på 10 år eller något sånt. 

Men någonting känndes annorlunda med att kolla på han nu. 

Det liksom blixtrade till när jag kollade in i hans ögon. Så hade det inte kännts för. 

Jag visste inte vad det var.Men jag sjönk in med blicken i hans blå ögon varje gång jag kollade på han. 

-Sofie,I wanna say that I've missed you a lot,sa niall och kollade in i mina ögon. 

-I've missed you to very much,and it feels so good to meet you again,svarade jag och log. 

Nialls perspektiv

Äntligen satt sofie där i sätet brevid mig på ett plan. Det känndes så bra att ha hon vid min sida igen. 

Jag hade saknat henne så himla mycket. Men jag hade en konstig känsla i magen. Jag gillade hon verkligen. Men frågan var fall jag på något sätt har blevit kär.

Jag tog tag i hennes hand. Hon kollade på mig och log. Jag trodde att jag skulle smälta. 

Men allt avbröts av en åsk knall och en blixt som slog ner precis brevid planet. 

Sofie kollade på mig med en orolig blick. 

Planet fylles av ett myller av oroliga röster och viskningar. Jag kollade bak på killarna,dom såg riktigt rädda ut. 

Helt plötsligt blev det helt svart,strömmen hade gått på planet. 

Jag letade mig fram tills sofies hand i mörkret och viskade för mig själv att allt skulle bli bra....

Ja nu kom ett till kapitel upp! Detta tror jag inte ni hade väntat er! 

Vad kommer hända nu? Ja det kommer nog i nästa kapitel! hehe

Lite från förra kapitlet...

Planet landade i London,nu skulle vi till killarnas lägenhet för att sova en natt.

Vi kom till lägenheten och dom lagade en överaskningsmiddag till mig.

Underbart gott var det! Sen gick vi och lade oss och bestämde oss att istället packa imorgon.

För imorgon skulle paul hämta upp oss riktigt tidigt på morgonen. Vi skulle ju åka till Indien!

Kapitel 9

-It's time to WAKE UPPPP!

Louis ropar och springer runt i rummet.

Jag kastade kudden på han och han kollar på mig och skrattar.

-Goodmorning everyone!,ropacd Niall och satte sig upp i sängen.

-Morning!,svarade jag med ett leende.

Jag reser mig upp från de sköna och varma täcket och sträcker ut mina armar.

En stor gäsp hörs från rummet,Zayn såklart. Han var alltid den som gick upp sist,det hade jag fått lära mig.

-We need to pick down our things for India,sa Harry lite stressat.

-Yeah let's do this right now before breakfast!,svarar Niall.

Eftersom jag redan packat ner mina saker går jag till toaletten för att fixa iorning mig istället.

Inne på toaletten finns det en stor spegel. Jag beundrar min spegelbild och släpper ut mitt långa bruna hår ur toffsen jag sovit med. Riktigt långt hår hade jag fått nu. 

Jag satte på kranen och skvätte kallt vatten i ansiktet.Det var så uppfriskande,särskilt om man är trött.

Efter jag fixat och trixat ett tag så tog jag en sista titt i spegeln,innan jag öppnade toadörren och gick ut.

Jag möttes av Niall som stod utanför dörren och väntade på sin tur.

-You look great!,han kollade mot mig och log.

Jag fnissade lite släppte förbi han så han kunde gå in på badrummet.

Niall var så gullig mot mig,jag visste inte riktigt varför han var sådan. 

Jag avslutade mina tankar och gick mot de andra som redan stod i hallen och tog på sig ytterkläderna.

-ahh I have no time for fix my hair!,ropade zayn upprört.

Jag bara skrattade och gick och började ta på mig skorna jag med.

-We have no time for eating breakfast because Paul is already outside and Waiting for us,förklarade Louis för mig.

-Yeah I understand,svarade jag och log.

Niall kom in i hallen och kollade på oss som redan stod klara och väntade.

-But we have forget some very important thing!,sa han

-What Niall?,svarade Zayn.

Niall funderade en stund och sen kollade på oss med ett leende.

-we have forget to eat Breakfast!,utbrast han.

Jag skrattade och förklarade det Louis nyss förklarat för mig.

-oh okay I understand,sa niall och försökte se ledsen ut.

Men sen så skrattade jag och han log.

-Hello Guys!,sa Paul när vi kommit ut på gatan utanför deras lägenhet.

Han stod där med sin svarta skåpbil redo att ta emot bagaget.

Jag räckte han mitt bagage och gick och satte mig i bilen.

Därefter kom de andra också in i bilen och Niall satte sig brevid mig.

-This gonna be fun!,sa han.

-Yeah I'm very exited svarade jag och kollade in i hans ögon.

Dom var så vackra,riktigt klarblåa. 

Vi pratade vidare och sjungde med till musiken i bilen.

Detta skulle bli riktigt kul! jag kollade ut genom bilrutan och såg ett moln komma mot oss.

Ett oväder var på väg.

Men det gjorde inget,jag var så glad.

Nu kom ett till kapitel ut! Jag har inte skrivit här på väldigt länge.

Men det är ju faktiskt sommar och jag har inte haft riktigt med tid.

Allfall så kom ett kapitel ut efter kanske en måndad nästan,haha.

Men hoppas ni tycker det är bra och fortsätter läsa! 

lite från förra kapitlet...

Vi hoppade in i taxin och den började rulla iväg till Flygplatsen. 

Vi skulle åka hem till killarna i London,innan vi begav oss mot deras välgörenhets event i Indien. 

Framme på flyplatsen letade vi upp ingången till vårat plan. 

På planet satte jag mig brevid harry,jag blev trött och somnade på hans axel..

Kapitel 8

-Sofie you need to wake up!,det var Harrys röst. 

Jag öppnade mina ögon långsamt och såg Harry framför mig. Han kollade på mig med ett leende. 

-You have sleep for like 1 hour or something!,sa han och skrattade lite. 

-Are we in London?,fråga jag och kollade på han.

-Yesbox!,svarade Harry.

Alla i planet reste sig upp och tog med sina väskor ut ur planet. 

När jag kom ut ur planet möttes jag av en stor flygplats. 

Massa folk vimmsade omkring och försökte få tag på sitt bagage. 

-We need to get our bags!,sa Niall och kollade på oss andra. 

-Yeah,svarade Zayn. 

Vi gick bort mot rullbandet där allt bagage kom ifrån. 

Massa människor stod redan där och trängdes. 

Jag smet smidigt emellan alla som stod framför mig,och vipps så var jag längst fram.

Ibland var det bra att vara smidig,tänkte jag. 

-BUUUHHH! ,Skrek niall bakom mig och jag hoppade till Rejält. 

-You may not scare my like that,I was terrified!,sa jag förskräkt. 

-Hahahh sorry,sa Niall som nästan inte kunde sluta skratta. 

När jag tänker efter hur jag såg ut så började jag också skratta.

Sen kom dom andra killarna,som också hade trängts sig förbi alla människor fram till oss.

-VAS HAPPENIN?,sa zayn och kollad på oss. 

-I scared her and she looks like,yeah I don't know!,sa Niall och skrattade ännu mer. 

Vi stod alla och skratta i kanske 3 minuter,tills rullbandet äntligen började gå igång.

Det tog ett tag tills jag tillsist såg min väska komma på rullbandet rullande mot mig. 

Jag böjde mig fram mot rullbandet och lyfte upp min väska. 

Väskan drog jag med mig mot killarna som stod vid utgången och väntade. 

Dom hade redan fått sina väskor och skulle ringa efter Paul som skulle köra oss till deras lägenhet så länge.

-Are you ready to go?,sa Niall och kollade på mig med ett leende. 

-Yes sure!,sa jag och vi gick ut ur flygplatsen.

När vi kom ut ur flyplatsen stod Paul där med sin och killarnas svarta skåpbil. 

-Hello guys!,sa han och kramade killarna. 

Han hälsade också på mig och jag presenterade mig. Han var en riktigt snäll kille,lite som en nallebjörn.

När jag tänkte på det så skrattade jag lite för mig själv. 

Vi hoppade in i bilen,en riktigt stor bil med många säten och svarta fönster.

Antagligen så att de skulle få vara ifred från fansen,eller något sådant tänkte jag. 

När vi hade åkt en bit så frågade Liam och vi skulle sätta på musik.

-Yes sure,sa Zayn. 

Liam satte på radion och Rihanna spelades högt i högtalarna. 

-I love this song,sa Zayn och sjungde med lite. 

Bilresan fortsatte med musik,skratt och prat tills vi till sist var framme vid lägenheten. 

Paul stannade bilen utanför och vi hoppade ur.

-I will come for you here tomorrw,where we will go to india. 

So pack your things tonight because the flight goes 7am tomorrow. 

-Yes sure Paul!,sa harry.

Vi vinkade hejdå till paul och gick mot ingången till lägenheten. 

Det var ett stort tegelhus på en liten mysig gata,lite bortanför de andra här i London. 

Vi sprang upp för några trappor tills vi tillslut kom fram till en dörr där de andra stannade. 

-Yeah we are home!,sa Louis och stoppade in nyckeln i dörruppningen. 

Han vred om ett varv och drog ner handtaget.

-Welcome in!,sa Liam och sa åt mig att gå in först. 

Jag klev in genom dörren och möttes av en ganska stor och mysig hall. 

Massa jackor hängde på krokarna och det var lite småstökigt överallt. 

Antar att det blir så när 5 killar bor i en lägenhet,tänkte jag. 

-What a nice apartment!,sa jag och kollade på killarna som redan tagit av sig ytterkläderna och börjat gå in. 

-Thanx,we like this place,we can be here together and just chillin' together,sa Zayn och log. 

Jag tog av mig ytterkläderna och skorna och gick runt i lägenheten och kollade. 

Ungefär 7 stora rum fanns det. Men ett rum med fem sängar i varje,jag antog att alla killarna sov där tillsammans. 

Va gulligt,tänkte jag och log. 

Efter min lilla rundtur i lägenheten gick jag mot där killarna stod och höll på med mat. 

-Hello! So what do you think?,sa Niall när jag kom igenom dörruppningen till köket.

-It's very nice here!,svarade jag.

-But maybe you need yo cleaning a little..,fortsatte jag och skrattade lite. 

-Yeah we really need to,sa niall och log. 

Killarna fortsatte med maten och jag erbjöd mig att hjälpa till men dom ville göra det själva. 

Så himla snälla,bättre vänner fick man leta efter tänkte jag. 

Istället för att hjälpa till med maten bestämde jag mig för att städa iorning lite i lägenheten. 

Jag började med hallen och ställde iorning skorna som låg på golvet,sen fortsatte jag med de andra rummen. 
När jag skulle städa vardagsrummet så avbröts jag av att Louis ropade på mig.

-SOFIE,WE GONNA EAT NOW!,ropade han från köket.

-I'M COMING!,ropade jag tillbaka. 

Jag lade ner dammsugaren och gick snabbt till köket. Riktigt hungrig var jag och det luktade underbart gott.

När jag kom in i köket möttes jag av ett findukat bord med ljus och fint porslin.

-SURPRISE!,Skrek alla när jag kom in i köket.

-Aww Thank you! you guys are to sweet,sa jag och gav en kram till alla. 

Niall sa åt mig att sätta mig och de andra gjorde det samma. 

Vi satte oss vid bordet och tog åt oss av den goda maten som de lagat.

Pommes frites och kött med bearnaise sås. 

Vi alla satt vid bordet och pratade skrattade och åt av den goda maten tills klockan blev mycket och vi var tvugna att gå och lägga oss. 

-I think we need to get up one our earlyer tomorrow to pack our things,sa Niall och klappade sig på magen efter all mat.

-Yes I set the clock on 5 am so we wake up,sa Harry. 

Alla reste sig upp från bordet och liam stannade kvar och tog disken. 

Han var verkligen snäll som alltid erbjöd sig att göra sådana saker som ingen ville göra. 

Jag erbjöd mig att hjälpa till men han ville inte eftersom jag städat. 

Jag gick fram till Niall som stod i hallen och grejade med sin telefon.

-Where will I sleep?,frågade jag han.

-You can sleep with us,we can just take in a mattress!,svarade han och log mot mig.

Han lade ner mobilen och gick iväg till ett rum för att hämta en madrass till mig. 

Med madrassen i handen kom han ut igen och drog med sig den till rummet där de alla skulle sova. 

Jag följde efter och gick in i rummet. 

-Hello there!,sa Louis som satt i säng och pratade med Harry. 

Zayn låg redan i säng och sov. 

-Yeah we did not care about to brush our teeth,because we are so tired. 

Sa harry och kollade på mig med sitt gulliga leende.

-haha okay,sa jag och lade mig ner på madrassen som niall tagit med till rummet.

-Thanx Niall,sa jag och kollade på Niall som redan lagt sig i sin säng. 

-Your welcome,svarade han och flinade.

Vi låg och småpratade en stund tills liam också kom in och lade sig.

Liam släckte lampan och jag blundade,det dröjde inte länge förän jag somnade...

Nu kom ett extra långt kapitel upp! Känns bra för nu vet jag verkligen vad som ska hända,mycket lättare att skriva då tycker jag. 

Men ja detta kapitel hände inte så mycket,jag gratulerar om ni änns orkade läsa er igenom det,men man fick reda på lite saker och sånt! 

Lite från förra kapitlet...

Det knackade på dörren,det var killarna i bandet som kom. 

Jag ville gärna öppna för att säga hej till dom. 

Dörren öppnade jag och hälsade på killarna som var jätte trevliga. 

Den ena som hette Harry fångade mitt intresse lite mer än dom andra. 

Dom kom in och liam fick ett telefonsamtal från Paul,deras livvakt. 

Han sa att dom skulle vara tvungna att flyga till Indien imorgon för ett välgörenhets event.

Niall frågade mig om jag skulle vilja följa med och jag sa ja.

Vi packade snabbt och gick ut mot gatan och ringde en taxi. 

 Kapitel 7

Bara några minuter efter Harry ringt taxin,körde den in på gatan framför oss. 

Vi lade ner väskorna i bagaget på taxin och hoppade in i bilen. 

Det var en stor taxin med 7 säten. Jag satt brevid harry och Liam längst bak. 

-This is gonna be so much fun!,sa harry och kollade på mig och Liam. 

-Yes I'm so exited!,sa jag och kollade på harry. 

Våra blickar möttes och han log. 

Tiden i taxin gick snabbt och efter bara en kvart var vi framme vid flygplatsen. 

Zayn betalde Taxichaffören och vi klev ur bilen. 

-Here's your bag,sa harry och lämnade över min väska till mig. 

-Thanx,sa jag. 

När alla hade sina väskor urplockade ur bilen gick vi in mot flygplatsen. 

Harry's perspektiv

Inne på flygplatsen var det ganska så tomt,skönt att slippa fansen. 

Vi var inte riktigt på humör för massa skrikande idag. 

-So should we go and Check in our bags?,sa Niall och kollade på oss andra. 

-Yes!,svarade Liam och vi gick mot incheckningen. 

Det var ingen kö utan vi kunde direkt gå och checka in väskorna. 

Jag kollade bak på Sofie som stod bakom mig. Hon var verkligen söt. 

Hennes långa bruna hår var så vackert,jag måste få prata med hon sen,tänkte jag. 

När alla checkat in sina väskor begav vi oss mot gaten där vårat plan skulle avgå i från. 

Vi lämnade fram våra biljetter och gick in i planet. 

-Welcome aboard! I hope you enjoy this flight,sa flyvärdinnan när jag klev in på planet. 

Hon kollade lite extra på oss när vi gick och satte oss. Kanske visste hon vilka vi var. 

Sofie's perspektiv

Vi gick och satte oss på tre på varje rad. Och vi hade fått platserna alla bakom varandra så vi kunde prata under tiden vi åkte. 

Jag,harry och zayn hamnade brevid varandra. Och Niall och dom andra på raderna framför oss. 

Jag gick in först och satte mig,och sen satte sig Harry brevid mig och därefter Zayn. 

Precis när vi satt oss började kapten prata i högtalaren,

-Please turn on your seat belts and we want you to sit in your seats during start up. 

And Hope you enjoy this flight to London. 

Jag knäppte fast mitt säkerhetsbälte och planet började rulla. Sen åkte det snabbare och snabbare tills det till slut lyfte. Jag kollade på Harry och han kollade tillbaka på mig och vi skrattade. 

Efter vi åkt ett tag började jag känna mig trött. Jag lade ihop min kudde och lade den mot fönstret. 

Jag lutade mig mot den,men det var inte bekvämt alls. 

-You can lay your head on my shoulder if you want?,sa Harry och kollade på mig. 

Han hade nog kollat på mig ett tag. Så gullig han var. 

-Yes sure!,sa jag och lutade mig mot hans axel. Det tog inte lång tid fören jag slummrade till. 

Nialls perspektiv

Vi hade åkt i kanske en halv timma nu och jag hade fått i mig mat. 

Riktigt gott var det,kyckling och ris med sås. Nu kunde jag nog hålla mig mätt i allafall ett litet tag. 

Jag kollade på Louis och Liam som satt brevid mig. Både låg och sov med huvudet på varsin axel av mig. 

haha tröttisar,tänkte jag och kollade på dom. 

Jag kollade bak på Zayn,harry och Alice. Zayn satt med hörlurar i öronen och bläddrade i en tidning. 

Medans Sofie hade somnat mot Harrys axel. Jag fick en konstig känsla i magen,jag visste inte varför. 

Men att se Sofie ligga mot harrys axel känndes inte riktigt rätt. 

Även fast jag och Sofie bara var vänner,så kändes det nu som jag faktiskt kände något mer för henne. 

Jag bestämde mig för att försöka sluta tänka på det och istället vila lite. 

Äntligen kom det ett nytt kapitel. Ber om ursäkt för att jag inte skrivt något på några dagar. Men har faktiskt helt enkelt inte haft tid med det. Faktiskt så är det ju sommarlov och det blir inte riktigt lika mycket tid vid datan. 

Men kommer allfall minst skriva två kapitel i veckan! 

Ja nu började det med lite olika perspektiv,hoppas ni tycker det är spännande och vill forstätta läsa. 

Ett nytt kapitel kommer komma,men jag vet inte när en.