Lite från förra kapitlet...

Planet störtade. Med sådan kraft att jag slår i huvudet i sätet framför och allting svartnar.

3 gånger studsar det på marken innan det tillslut blir tyst. Det hade landat. 

Men snart blev det panik igen. 

-FIIIIREEEE! skriker någon. 

Alla springer ut i panik. 

Niall springer med Sofie i famnen. 

Men det som möter han utanför flygplanet är väl inte vad man förväntat sig...

Kapitel 13 

Nialls perspektiv 

Mina ögon möts av en stor strand,full med palmer och kristall klart vatten vid strandkanten. 

Killarna har slagit sig ner och pratar med några andra. 

Alla har allfall klarat sig,bara en del skrapsår. 

-niall?,säger sofie med mumlig röst. 

Hon kollar upp på mig med sina vackra ögon. 

-Yes,svarar jag och ler. 

Hon ler tillbaka till mig. 

Med sofie i min famn går jag till killarna och slår mig ner. 

-Omg i am so glad that everyone are alive,louis ser riktigt glad ut trots allt som hänt. 

Jag själv kan inte fatta att vi faktiskt varit med om en flygkrasch,det fick mig att tänka på Sofie. 

Hon hade ett sår i pannan. Och var var vi? Vad skulle vi göra? 

-How feel you? Do it hurts? Zayn kollar på sofies panna och gör en orolig min. 

-Yeah it's okay only a little scrap. Nothing more.,svarar hon lugnt. 

-But what are we going to do?,harry reser sig upp så alla ska få hans uppmärksamhet. 

Efter en stund av tystnad tar tillslut en kille insiativet och reser sig upp. 

-Someone who have an mobile or telephone or something like that?,säger han och kollar ut på alla.

Jag letar i min ficka och tar fram min mobil. 

-Oh I have,ropar jag.

-We need to call S.O.S,fortsätter han och tar tag i min mobil.

Han står och pillar med den tills han kollar upp på oss andra med ett riktigt oroligt ansiktutryck.

-It's no coverage here,säger han och sänker rösten. 

Sofies perspektiv

Efter han uttalat det där ordet,ingen täckning. 

Kände jag paniken komma. 

Vi var på en ö,i antagligen indiska ocenanen. Och det fanns ingen täckning. Vi kunde inte kalla på hjälp. 

Och flygvärdinnan och kaptenen hade ju inte heller något annat alternativ. 

Planet var i lågor,det låg där på stranden. 

Allting hade bara gått så fort. 

Jag tänkte lite tills jag kom på en sak. Vi måste ju allfall veta vart vi är.

-But do someone know were we are? ,säger jag och känner allas blickar riktas mot mig. 

En kvinna med långt brunt hår och fräknig hud kollar mot mig.

-I think we are on an island in the indian ocean...svarar hon och alla tystnar. 

Liams perspektiv

Nu var allting bara kaos,vi skulle behöva en räddare i nöden. Men just nu fanns det ingen sådan. 

Jag brukade vara den som visste allting och kunde hjälpa till men just nu hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Inte ens Paul visste vad som skulle hända. Han såg så hjällös ut när han satt där på stranden och lyssnade på de som hade något att säga. 

Men det viktigaste nu var att vi kom på något att göra. 

Vi var ändå kanske 20 stycken passagerare på planet så vi borde komma på något. 

-I think everyone need to calm down and think about what we should do. 

Think positive everyone are alive and that's the thing who is most important right now,sa jag och alla nickade. 

-It's late and it going to be darker outside soon,so we need somewere to sleep,sa harry. 

Han hade rätt. Vi behövde någon stans att sova,alla var ju oskadda och det behövde sömn. 

Och vi visste ju vart vi var. Så om vi skulle få några timmars sömn så kunde vi tänka bättre på vad vi skulle ta oss till senare. 

-Yeah harry has right!,svarade jag.

-We need to build a berth so we have a place to sleep tonight,säger en tjej som ser ganska erfaren ut av sådant här. 

-I have been involded in scouting so i know what to do in these situations,fortsätter hon. 

Jag kollar ut på alla,de ser mycket mer lättade ut. Det gör mig bättre till mods.

-Yeah lets go! We need to find some material!,säger tjejen.

-Come after me!,fortsätter hon. 

Hon gick mot en stor skog som låg bakom oss,en jungel var det nog. 

Jag gick med snabba steg till killarna och vi alla gick efter hon in i jungeln. 

Nu var det bara att hitta lite material till en sovplats,men jungeln skrämde mig,så stort och främmande. 

Men allting skulle bli bra,det intalade jag mig själv...

Nu kom ett till kapitel ut! Vad duktigt jag känner mig,haha inteeee... 

Men nu vet jag allfall hur jag ska skriva,det gäller bara att få till det bra,vilket inte jag är så bra på! 

aja det är ändå min först fanfic så övning ger färdighet! 

Vad kommer hända nu då? Kommer dom komma på något sätt att få kontakt med någon som kan hjälpa dom därifrån? Kommer det hända något under natten? Det kommer i nästa kapitel! hehe :))